.
Tårarna rinner.
Det gör ont i mig.
Varför?
Varför måste jag leva detta liv?
Varför kan inte allt bara vara enkelt?
Varför måste allt ni säger göra så fruktansvärt ont?
Varför måste era ord sitta så hårt att jag inte kan göra annat än det ni säger?
Och varför kan jag inte bara någon gång få göra som jag vill?
Jag är ingens fånge. Jag är ingens slav.
Jag är en egen individ på 17 år. Snart är jag 18.
Då ska ni få se. Ni ska få se att jag klarar mig utan er.
Men tills den dagen, lever jag utan hopp.
Ni har dödat min individ.
Trackback
