vädrar mina tankar

Det är som om livet har fyllts med tomhet och mörker. jag ser ljuset och jag kan ta på det ibland. Men kärleken drar mig ner.

Min tid som hemlös är över, men trotts detta kan jag inte låta bli och känna mig mer vilsen och hemlös än någonsin tidigare.

Jag saknar killen som fyllde mitt hjärta med kärlek och lycka. Han finns fortfarande kvar på samma ställe, men han har aldrig varit min på stämpeln. Och jag börjar för första gången på allvar förstå att han aldrig riktigt kommer all bli det heller.

Han var redan trasig när jag träffade honom. Och jag svor för mig själv att jag bara skulle hela honom. För om motsatsen skulle ske skulle jag gå min väg.
Men jag hade redan släppt in honom i mitt hjärta. och mitt hjärta ville inte släppa honom o första taget.
Så medans han lagade mitt trasiga liv, tärde de sönder på hans eget.
Jag älskar denne karl. Det är mannen jag kan se mig själv vara gift och ha barn tillsammans med.
Så nu är det min tur att finns där för honom och ge han det stöd och space han behöver.
hur svårt det än är att vara ifrån honom.

Punkt för ikväll
RSS 2.0